fredag 25 april 2008

53-år

Min väninna och jag har känt varandra sedan 10-års åldern. När vi skulle börja 3dje klass i skolan delades klasserna och vi hamnade i sal. Sedan dess har vi varit bästisar. I skolan satt vi bredvid varandra och det var inte lätt att få tyst på oss, så fnittriga som vi var.

Vi hade sällskap till skolan och lekte efteråt, så gott som varje dag. Båda växte vi upp i hyreshusen på samma gata. Där fanns alltid lekkamrater, många ungar i samma ålder.
Den här skålen fick jag av henne när jag fylle 10 år, när jag hade barnkalas. Idag anväder jag den som sockerskål, ni ska tro jag är glad för den, tänker på henne varje gång jag tar fram den och det är ofta.
I tonåren var vi ute och dansade, det blev både 2 och 3 kvällar i veckan. Vi kände några killar som spelade med i en orkester, så vi åkte med dom, då var det ju gratis inträde. Oj vad roligt vi hade. Fortfarande när vi träffas kan vi prata om den tiden, då blir det mycket skratt. Första gången jag träffade min man, så liftade min vän och jag med honom, då delades våra vägar något år. Men vi hittade snart tillbaka till varandra igen.
Min kompis är alltid lika glad och har nära till skratt, vi kan prata om allt och vara allvarliga också, om det skulle behövas. Men som tur är behövs det inte så ofta. Tack för att du finns och har velat vara min vän i alla dessa år. Hoppas vi skall vara vänner i fortsättningen också.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken lycka att ha en barn- och ungdomsvän att hålla kontakt med!
Min bästis från mellanstadiet Barbro och jag håller fortfarande kontakt efter 40 år. Tyvärr blir det glest mellan varven och det är för det mesta mitt fel...
Men lika roligt att höras och träffas varje gång!

Moster Mjölgumpa sa...

Som din dotter har jag ju haft förmånen att få träffa väninnan åtskilliga gånger.

Minns att jag alltid ville sitta med vid köksbordet när hon kom för en kopp kaffe och pratstund.

Hon har en utstrålning som gör att man blir på gott humör bara av att se henne.

Anonym sa...

Så underbart att ha en så gammal god barndomsvän. Det kan jag sakna ibland.

Av omständigheter i familjen blev det så att jag aldrig kunde knyta några närmare kontakter och det har nog gjort mig lite socialt handikappad.

Att sitta här vid datorn och surfa runt bland blogg- och nätvännerna har fått bli ett substitut för det jag annars saknar.

Ha en riktigt trevlig helg och tack för att du tittar in till mig!
Kram Ingrid

Anonym sa...

Låter underbart. Va rädda om varandra ni två.

Anonym sa...

Så härligt det låter....var rädd om din bästis....
Kram
Margaretha

Synnøve. sa...

Sådana vänner ska man vara rädd om. Du den skålen var väldigt vacker med. Helt i min smak.
Ha en förträfflig söndag i skåne.
Kram Synne :D

Anonym sa...

Kul med sanna vänner och som kontakten inte bryts på grund av olika orsaker. Förstår det där minnet är kärt för dug:-)
Kramar från ett varmt fönster i Skåne. Kolla gärna rundan inom i mitt fotoalbum:-)

Anonym sa...

Bor ni fortfarande nära varandra? Jag har mist alla mina barn- och ungdomsvänner eftersom jag flyttade till Sverige. Visst höll man kontakten ett litet tag, men med åren så har man tappat adresser och telefonnummer, trist.
Ha en fin början på valborgsveckan!

Bilder från min kamera sa...

Att vara vänner under sådan långt tid måste kännas speciellt. Många gånger brukar vänskap rinna ut i sanden av en eller annan anledning. Nog får förunnat att det håller i sig så länge som det gjort med er två.

Kram

Anonym sa...

Hej jag heter Mona ,och jag har haft koll på er i många år ! har sett och hört er, förresten tror jag kärringarna är lika tokiga än. utstrålningen mm.