53-år

Min väninna och jag har känt varandra sedan 10-års åldern. När vi skulle börja 3dje klass i skolan delades klasserna och vi hamnade i sal. Sedan dess har vi varit bästisar. I skolan satt vi bredvid varandra och det var inte lätt att få tyst på oss, så fnittriga som vi var.

Vi hade sällskap till skolan och lekte efteråt, så gott som varje dag. Båda växte vi upp i hyreshusen på samma gata. Där fanns alltid lekkamrater, många ungar i samma ålder.

Den här skålen fick jag av henne när jag fylle 10 år, när jag hade barnkalas. Idag anväder jag den som sockerskål, ni ska tro jag är glad för den, tänker på henne varje gång jag tar fram den och det är ofta.

I tonåren var vi ute och dansade, det blev både 2 och 3 kvällar i veckan. Vi kände några killar som spelade med i en orkester, så vi åkte med dom, då var det ju gratis inträde. Oj vad roligt vi hade. Fortfarande när vi träffas kan vi prata om den tiden, då blir det mycket skratt. Första gången jag träffade min man, så liftade min vän och jag med honom, då delades våra vägar något år. Men vi hittade snart tillbaka till varandra igen.

Min kompis är alltid lika glad och har nära till skratt, vi kan prata om allt och vara allvarliga också, om det skulle behövas. Men som tur är behövs det inte så ofta. Tack för att du finns och har velat vara min vän i alla dessa år. Hoppas vi skall vara vänner i fortsättningen också.